Springa på Kungsleden

Naturfys på Kungsleden

Jag börjar med tidsplanen:

Fredag
Arlanda 10:50 – Kiruna 12:24
Flygbuss 13:05 – Busstationen 13:30
Busstationen (Linje 92) 15:20 – Nikkaloukta fjällstation 16:30
33 km till Singi fjällstuga
Lördag
37 km till Alesjaure fjällstuga
Söndag
36 km till Abisko
Abisko turiststation (tåg) 14:44
Måndag
Stockholm C 10:23


Efter Jämtlandstriangeln ville jag hinna med en fjällöpning till innan vintern tar över fjällen. Jag sprang BAMM på och runt Kungsleden för många år sen och ville tillbaka så valet föll på Nikkaloukta – Abisko. Lättviktslöpning var målet och ryggsäcken vägde totalt 4 kg när jag lämnade lägenheten och gav mig iväg.

 

Dag 1.
Kom fram till Nikkaloukta enligt plan och klockan var runt 17:10 när jag gav mig av mot Singi fjällstugor. I lätt duggregn passerade jag vandrare i en strid ström de första kilometerna. Glad pigg och förväntansfull hälsade jag på allt och alla. Det är lättlöpt i början och efter glada tillrop från vandrare så kom jag på mig själv att springa onödigt snabbt. Flera gånger påminde jag mig själv att det är långt till Abisko och att ta de lugnt. Det är ingen tävling jag gör utan ett äventyr. Sprang förbi någon båt som tydligen kortar av första distansen till Kebnekaise fjällstation med 6 km. Fusk tänkte jag, även om det inte är någon tävling. Kameran kom upp flitigt och det var så vackert med alla höstfärger som målade landskapet.
kungsleden naturfys
Rena autobahn i början
Naturfys Fjällöpning Kungsleden
Det blev snabbt mer tekniskt och stenigt
Naturfys Nikkaloukta till Abisko
..och storslaget
En sak oroade mig lite och det var att solen går ned 19:40, jag undrade hur lång tid det tog innan det blev mörkt på riktigt. Kom fram till Kebnekaises fjällstation runt 19:15. Kan bli tajt att hinna med ytterligare 13 kilometer innan 19:40. Frågade de trevliga fjällvärdarna hur snabbt det blev mörkt och vad de trodde om att ta sista biten med pannlampa, för det hade jag med mig. Fick ett svalt gensvar på min entusiasm att fortsätta. De var inte så pigga att släppa iväg mig och i efterhand hade de såklart rätt. Jag tog beslutet att fortsätta, tänkte hur tufft det skulle bli att spara de 13 kilometerna till morgondagen. Planen skulle följas.
Gav mig av och hoppades på det bästa, hur svårt kan det vara?
Terrängen blev lite tuffare med mer sten i den dramatiska och häftiga omgivningen. Samtidigt som det blev mörkare och svårare att hålla hygglig fart växte en liiten oro. Kommer jag se leden i pannlampsljuset, det är ju ingen stig och reflexbana direkt.
BOOM, kolsvart

 Strax innan det blev mörkt på riktigt hade även regnet ökat i intensitet, från dugg till.. regn. Regnjacka på och nu kändes äventyret lite mer på riktigt. Mindes att jag läst om ökade fjällräddningar pga. folk med skavsår och brådskande möten m.m som kostar pengar och belastar i onödan. En sån vill jag inte vara. Att vända fanns inte så det var bara jobba på framåt, pannben på, ständig rörelse och positiva tankar. Ultralopptänk. Pannlampan gjorde sitt bästa och lyste upp de dramatiska omgivningarna. Kungsleden tappade jag givetvis bort rätt fort och fick hitta en ny plan. Gick på en grå stolpe som stod framför mig. Den hade inga märken eller skyltar på sig men jag gissade att det var en skoterled/vinterled som renoverades. Nåväl, min plan var att följa dem. Tillslut kom några enskilda stolpar med rött X på och det kändes bra. Jag är på en skoterled. Snubblade runt i mörkret och letade stolpar så gott jag kunde. Lite som att orientera, lika glad varje gång jag hittade en ny. Det regnade mer och mer samtidigt som det blev väldigt blött om fötterna. Skoterleder går som jag förstått det närmsta vägen och på vintern är inte blötmarker eller sjöar något problem. Det var det nu. Vadade fram i emellanåt knädjupt vatten som inte hade någon spa-temperatur. Svårt att tänka positivt nu. Detta fortsatte i en 4-5 kilometer. Jag såg sedan ett svagt flackande ljus framför mig som gjorde mig glad. Satte kurs mot det och struntade i stolparna. Visade sig vara en man som var ute och kissade vid Singi. Jag var framme. Hade kunnat missa stugorna då det var helt nedsläckta. De flesta sov och ingen elektricitet. Trött, kall, blöt och hungrig kom jag fram runt 22:30 – 23:00. En väldigt snäll kvinna gav mig ett turpack (mat) jag värmde upp och åt. Hängde blöta kläder framför vedspisen och la mig och sov.

 

Dag 2.
Vaknade upp tidigt och kunde inte somna om, väldigt seg i kropp och knopp. Gårdagen hade tagit på mina krafter både fysiskt och psykiskt. Sneglade ut och blev glad att vädret var helt ok. Inget regn. Letade upp stugvärden för att köpa något ätbart. Hon var i sin stuga och jag frågade om det fanns något att köpa samt ville få bekräftat att de tog kort. Jajamensan i svar på båda frågorna. Utbudet var knapert men det visste jag sen tidigare då jag rekade och planerade resan. Valde två turpack och tänkte äta en själv och sen ge den andra till snällakvinnan som gav mig mat igår. Hon tog mitt kort och stoppade in i något som såg ut som en gammal kassamaskin. Den stängdes genast av.
-Ojdå, vi har visst ingen ström kvar, dåligt med sol ute. De har alltså en solpanel på huset.
Ok, ni tar kort men har ingen ström frågade jag.
-Det fungerar ibland.
Ehh, kan vi lösa detta på något sätt, jag har mitt medlemskort i STF med mig, kan vi lösa detta på en faktura eller så?
-Nej det går inte.
Jag finns i era register här är kortet.
-Det går inte ledsen..
Tappar mitt humör och säger, INGEN MAT ALLTSÅ, och går därifrån.
Drar på mig ryggsäcken och ger mig av, typ 13 km till Sälka fjällstugor där de tar kort OCH har ström. De har fler solpaneler så strömmen räcker.
STF SIngi Naturfys
Denna sol räckte inte för att få ström till kassamaskinen

naturfys på Fjällöpning
Otroliga miljöer
Mat i fjällen
Äntligen ström så jag kunde köpa mat. Brunch.
Kungsleden mot Alesjaure
Blir helt snurrig av hur vackert det är. Sprungit genom denna dalgång
Löpningen gick tungt och varvades med mycket gång. Typiskt att kroppen ska bråka på dagen med längst distans, 37 km. Kom till Sälka och möttes av en stor hund och trevlig stugvärd. Pratade lite om ditt och datt innan jag köpte en burk chili con carne, coca cola och påse gott & blandat. Bra brunch. Stugvärden sa att jag kunde gå till stuga 2 där två samer sovit för där är det varmt. Samerna hade två motorcyklar utanför de använde för att driva förrymda renar till inhägnaden. De hade även en till i luften som med helikopter drev ned renar från svårtillgänglig terräng till hojjarna. Där och då bestämde jag mig för att bli same och skaffa helikopterlicens. Störtsköna grabbar som mer än gärna stannade och pratade. De hade svårt att förstå att jag hade tagit semester för att springa i fjällen. De köpte inte konceptet. De hade inte heller mycket till övers för politiker och Stockholm. Efter lite rantande tittade de på mig misstänksamt och frågade om jag var politiker. Maten och ”mötet med samerna” gav massor av energi och jag var i ett helt annat mindset när jag gav mig av mot Alesjaure. Kom fram i ”god tid” och såg fram emot en lugn kväll med mat, vedeldad bastu och återhämtning. Alesjaure fjällstuga var jävligt fin, läget, utsikten, bastun, ja allt var kanon. Delade rum med två belgare och en kille från Singapore. Hans första besök i Sverige helt ensam var alltså till Kungsleden. Det är rätt häftigt. Det var många utlänningar här och på Kungsleden, tufft att vi har så exotiska resmål i vårt lilla land. Handlade mat för både middagen och frukosten. Det blev lappkojs, lufttorkad skinka, oliver och choklad. Middag för en mästare. Dinerade med tända ljus tillsammans med belgarna och en norsk kvinna. Alla var vana fjällbesökare och jag lyssnade på deras tips och snappade upp ett och annat. Gjorde sen misstaget att äta upp min frukost innan sängdags då jag blev hungrig efter bastun. Affären hinner inte öppna innan jag ska ge mig av på morgonen. Det löser sig.
fjällen
På väg mot Alesjaure
Alesjaure
Här har vi STF Alesjaure fjällstuga i höstskrud

Dag 3.
Jag hade beställt väckning av killen från Singapore då han skulle upp samtidigt som mig. Nästa resa ska jag ha en vanlig jävla klocka med larm som inte laddar ur på en dag. Vaknar av en försiktig putt på axeln och klockan var 06:00. Tittade ut och möttes av finväder vilket gjorde mig glad direkt. I köket var det full fart då den norska kvinnan och några andra fixade gröt, kaffe och massor av goda grejer. Jag hade ett paket Ballerina och drack vatten till. Det tog inte lång tid innan jag blev erbjuden kok-kaffe och en skinksmörgås. Denna gång var den norska kvinnan räddaren i ”nöden”. Skämdes lite att jag inte hade eget kaffe med mig. Efter en god och trevlig frukost var det dags att ge sig av. Hade ett tåg i Abisko som skulle ta mig hem att passa. Idag var kroppen pigg och med mig hela dagen. Löpningen gick lätt och allt var superhärligt. Jag hade ingen karta och kompass med mig men hade givetvis fått titta på den norska kvinnans karta. Dagens etapp var ganska lättlöpt och gick mycket utför. Vackert som sjutton. I takt med att jag närmade mig Abisko mötte jag fler människor på leden. Pigg och glad var känslan att jag flög framåt. Härligt. Kom fram till Abisko i god tid innan tåget gick. Tog en välbehövlig dusch och hann äta och dricka ordentligt. Nu var det bara 19 h tågresa hem kvar.
Fantastisk resa och jag börjar redan spåna på nästa.
Äventyr är grejen! 
Naturfys i fjällen
The colours…
Naturfys
Alesjaure
Alesjaure beach

Man får väldigt fina påsar under ögonen efter tre dagars äventyr i fjällen.

Springa Jämtlandstriangeln

jämtlandstriangeln

Det var många i mina sociala flöden som postade fantastiska bilder från olika vandrings och löpresor i fjällen. Det var dessutom ett par löptävlingar i fjällen under denna period så flödena var fulla av fantastiska bilder från fantastiska miljöer. I tillägg till detta var min semester inne på konstgjord andning. Jag hade inget val utan bestämde mig för att åka upp och springa lite och valet föll på Jämtlandstriangeln som består av Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. En välkänd led som har fullt utrustade fjällstationer längs vägen, sovplatser, bastus, restauranger och butiker. Detta gör att man kan springa med väldigt lätt packning.

Åkte med SJ:s nattåg upp och det fungerade alldeles utmärkt bortsett från att jag glömde min mobilladdare på det. Klev av i Duved och hoppade på den busstransfer jag bokat i förväg som tog mig till Storulvåns fjällstation. Kom upp lagom till frukost och laddade med gröt, mackor, kaffe och allt annat som var uppdukat. Var irriterad på mig själv att laddaren var kvar på tåget då jag både ville fota och kunna larma om något skulle hända, jag skulle springa själv. Det var ett gäng där som också skulle springa så jag fick låna en laddare och fylla på en aning. Det visade sig till slut att det fanns en hel låda med (kvarglömda?) mobilladdare i receptionen och jag fick låna en under min tur. Stort tack STF Storulvån.

STF Storulvån fjällstation

Mätt och belåten gav jag mig iväg mot Sylarna, det var planen jag hade. Visste inte hur lång tid eller hur det skulle bli men det löser sig, allt måste inte planeras i detalj. Det kanske dyker upp någon topp eller avstickare som är intressant. Är det äventyr så är det.

jämtlandstriangeln

hängbro storulvån

fjällvatten
Man behöver inte bära med sig vatten då det finns överallt.

Löpningen mot Sylarna var vacker och ganska lättlöpt. Stannade och drack det goda fjällvattnet och tog ett sjukligt antal bilder på alla renar jag mötte. Vädret var ok men duggregnet blev ihärdigare desto närmre Sylarna jag kom. Oavsett väder så är det väldigt vackert och härligt att springa här uppe, ni måste prova.

 

Då regnet tilltagit bestämde jag mig för att stanna i Sylarna, klockan var inte mycket men vädret skulle bli bättre dagen efter och spar hellre löpningen till det. Köpte en påse pyttipanna i affären och delade upp den i lunch och middag. Fick en madrass på sovloftet Storsola tillsammans med ungefär 30 st till. Man får inte vara så känslig, hade sovmask med mig men saknade öronproppar, note to self. Tog mig en promenad runt Sylarna medans vandrarna i en jämn ström kom fram. Sträckan Storulvån – Sylarna är 16 km och kanske i kortaste laget för en dags löpning, tog mig en bit under två timmar.

Storsola Sylarna
Tips: ta med sovmask och öronproppar
Sylarna Sylälven
Sylälven strax nedanför Sylarnan fjällstation. Det är vedeldade bastus ni ser vid älven
Sylarna jämtlandstriangeln
Sylarnas fjällstation sett från Sylälven

Sylarna

renar sylarna fjällstation
RENAR!!

 

Efter en god natt sömn och en ordentlig frukost bar det av mot Blåhammaren i strålande solsken. Det är fin stämning på fjället och alla hälsar gott och många vandrare är nyfikna på hur det är att springa däruppe. Jag stannar till och pratar med ett par stycken, speciellt i de lite tyngre uppförsbackarna. Blir mer och mer förälskad i dessa miljöer och undrar varför jag inte gör detta oftare. Det blir ändring på det nu. Leden mot Blåhammaren ringlar vidare och nu när solen skiner blir det både varmt och underbart vackert. Den är lite tuffare backmässigt än till Sylarna. Härligt.

Jämtlandstriangeln, Sylarna till Blåhammaren
Idag var vädret helt på min sida på väg mot Blåhammaren.

Blåhammaren Jämtlandstriangeln

sylarna till blåhammaren

Blåhammaren
Däruppe ligger Blåhammaren fjällstation
Blåhammaren
Jag stannade till för en macka och kaffe på Blåhammarens fina fjällstation

Från Sylarna till Blåhammaren är det 19 km. Jag blev tipsad innan resan om deras trerättersmiddag man bokar i förväg. Den måste jag testa en annan gång. Nu blev det kaffe och macka innan jag gav mig av. Pratade lite med en annan löpare som var ute och njöt av både norska och svenska fjällen. Jag slås igen av hur lyxigt det är med dessa fina fjällstugor och trevliga fjällvärdar som jobbar där. All kärlek till er.

Sa hej då till den andra ensamma löparen innan jag rullade mot Storulvån där allt startade. Skrev rullade då det är 12 km i princip nedför. Jag strålade i kapp med solen och sprang med ett stort leende på läpparna. Kom på mig själv sjungandes högt ett par gånger. Det gick emellanåt väldigt fort nedför och jag fick hejda mig då jag varken hade bråttom eller ville skada mig. Det var ingen tävling. Jag försökte åtminstone intala mig själv det när jag såg andra löpare längre ned/fram på leden. Det gick sådär. Landskapet ändades i takt med de negativa höjdmeterna. Kalfjäll blev buskar och buskar blev träd. Fint det också. Denna sträcka var det mycket folk på och jag gissar att de var på dagsutflykter med Storulvån som bas. Mycket leenden och hejande men jag fick hålla tungan rätt i mun då jag sprang snabbt utför.

Jämtlandstriangeln
Det var till och med velodromkurvor nedför

jämtlandstriangeln

Fjällöpning

Jämtlandsfjällen
Bra träning för alla fotmuskler när man far fram över detta underlag

Kom fram till Storulvån efter dagens 32 km, vilket var en lagom distans för mig. På nästa resa som ser ut att gå till Kungsleden kommer dagsetapperna ligga på 30-40 km, lärdom av denna resa.

Denna weekend var helt fantastisk och jag rekommenderar er att testa. Jämtlandstriangeln är väldigt smidig med bra service och vill man finns det massor avstickare från alla fjällstationer så man kan pussla ihop drömlöpningen.

Rekommenderar STF’s app STF i fjällen som är en utmärkt hjälp vid planering.

Boka en resa innan säsongen är över!