Utö Swimrun var första tävlingen med Lag Naturfys som består av mig (Daniel Wiberg) och Therese Lindberg. Vi har inte tävlat tillsammans tidigare men tränat hyggligt. Förutsättningarna var att Tessan är starkare i simning och jag i löpning så vi bestämde tidigt att köra med lina och turas om att dra. Övrig utrustning vi körde med var paddlar, dolme och klippta ben på våtdräkterna.
Vi åkte ut med den abonnerade båten och nervositeten fanns där och kittlade lite samtidigt som det blåste gäss och var skapliga vågor på havet. Sol dock.
Starten gick 10:20 och av 250 anmälda lag kom 198 till start, stort bortfall tycker jag. Vi körde lina från start och med varsitt leende sprang vi iväg. Första löpningen och simningen gick bra, vi tog det rätt lugnt och såg fram mot en fin dag i skärgården. Tycker vi hade bra flyt och det kändes fint i kroppen. Andra simningen fick Tessan problem med ena paddeln, jag trodde först att den var typ av och erbjöd mina paddlar då hon skulle dra i vattnet. Det visade sig sen att det bara var gummibandet som lossnat och jag lyckades pilla tillbaka det på kommande löpning.
Allt flöt på bra och vi tog många placeringar på de lite längre simningarna enligt Tessan. Det stämde såklart men jag låg och matade bakom henne och hade rätt dålig koll på folk runt omkring. Som den svagare simmaren struntar jag i navigering och bara matar på i draget bakom Tessan. Lyfte blicken eftersom när jag kände att det gick bra för mig där bakom. Väldigt fina simningar med relativt god sikt så det var mycket att se under ytan.
Vid en av de kommande skogslöpningarna passerade vi en liten lerpöl, när vänsterfoten träffade leran visade det sig vara 1 meter djupt och när benet var uppe igen saknades skon. Det var rätt trångt där så medans löpare passerade låg jag på alla fyra och skyfflade lera i jakten på min jävla sko. Där kände jag att utbrottet vara nära men efter ett par minuter, vilka kändes som en halvtimme, var skon på igen och vi kunde jaga vidare.
Det blåste en del som jag tidigare nämnde och när vi kom till södra sidan var det väldigt kraftig vind och hög sjö. Vindbyarna låg på 15m/s. Vi sprang längst klipporna vid havet och såg rejäla vågor som slog och jag tänkte att där vill jag inte hoppa i. De simningarna som sen kom var väldigt vågiga och det var en ny upplevelse för mig, har inte simmat i sån sjö tidigare. Det var kul. Vid ett tillfälle kände jag hur kroppen sakta lyftes upp och när vågen bröt kastades jag ner på Tessans rygg, det var intressant. Intressant var det också när vi skulle upp på klipporna från vattnet i dessa vågor, man slog i och sköljdes ut. De hala klipporna var väldigt svåra att komma upp på men andra tävlande på land gav en hjälpande hand så allt gick bra. Det är fina människor som sysslar med det här.
Något jag lärde mig under denna tävling är att notera sträckorna på paddel eller liknande. Vi frågade några andra tävlande vad vi hade framför oss vid något tillfälle och de sa att nu blir det långlöpning, en mil. Jag trodde de var galna alternativt ljög för oss för jag mindes ingen så lång löpsträcka från kartorna jag såg innan. De hade förstås rätt det var en seg löpning på runt 9 km på en tråkig grusväg. Där var det tungt för mig och raksträckorna tillsammans med ovissheten åt upp min energi helt. Tror jag hade haft lättare om jag visste och var mentalt förberedd. Den missen gör jag inte om. Det blev varmt och simningen efter grusvägen var efterlängtad och energin samt humöret kom tillbaka.
Det var där jag som vanligt ”kastade vatten” under simningen, skillnaden denna gång var att det sved till duktigt, skavsår, även kallat jägarbrand var inte kul att kissa på. Missade vaselinet i ljumskarna. Ytterligare en lärdom.
Målet närmade sig och det var en härlig känsla att passera mållinjen.
Tyvärr var vårt chip trasigt så vi har inga mellantider eller så men vi kom in på en 12:e plats i mixed och 77:e plats totalt av 198 startande lag. Superfin tävling och jag trivdes att köra lag med dig Tessan, ser emot våra 2 kommande lopp, Amfibiemannen och Ångaloppet.
Tack för en fin dag och vi rockar!
