Nu har vi i lag Naturfys gjort två av tre planerade tävlingar, Utö Swimrun och Amfibiemannen. Detta var fjärde gången för mig och tredje för Therese. Så vi kan denna bana rätt bra i jämförelse med Utö Swimrun. Vädret var bra och rapporterna sa runt 16 grader i vattnet, utmärkt. Det var tydligen deltagarrekord detta år och jag förstår varför, det är en bra tävling. Jag tror den lockar fler motionärer till skillnad från Utö Swimrun, har en känsla att den uppfattas lite svårare och tuffare då det är en kvalificeringstävling till originalet Ötillö.
Vi körde med samma utrustning som tidigare, paddlar, dolme och lina. Linan är påkopplad hela tävlingen med rotation vid simning då Tessan drar och löpning då jag drar. Vi hade som plan att hänga med i starten så vi fick ett bra läge inför första långa simningen (1100m). Det är en pacead start med en fyrhjuling som ligger i täten och den får man inte springa om. Såg i efterhand att vi låg i runt 4:30 fart så det fanns inget behov att passera den. Vi kom iväg bra och låg som andra lag ett tag, tror vi var lag fyra i vattnet. Jag la mig bakom Tessan och bara vevade på.
Väl uppe på andra sidan tror jag vi tappat några placeringar till.
Vi sprang i väg glada att ha gjort den första simningen, nu var vi igång. Det var väldigt mycket blötare och geggigare än tidigare år. Vissa jämförde med Tjurruset. Tidigt kände jag att det inte fanns något klipp i steget, benen rullade på men det var tungt för mig. De nästkommande simningarna var i mitt tycke stökiga och besvärliga med vågor som störde min rytm i simningen. Tack och lov ligger jag bakom simloket Tessan och hon var stark som vanligt. Normalt brukar jag lyckas skrapa hennes sulor med mina paddlar emellanåt men jag tror inte det skedde en enda gång. Linan var som en fiolsträng mestadels i vattnet. Passar på att berömma hennes navigering också, de gånger jag tittade upp såg det alltid bra ut. Vi ångade på.
Kraftledningsgatan var även den ordentligt geggig med träskliknande passager. Då jag inte hade den bästa dagen formmässigt var jag förbannad på den tunga geggan.
Grusvägen på Arholma som jag minns väl från förra året då det var 31 grader varmt (la en och annan spya där då i mitt värmeslag). Nu var temperaturen mer normal så värmen tog inte kål på mig men det var tungt och kroppen var inte med mig. Tessan var piggare och gick upp och drog ett tag.
Vägen tillbaka efter vändning var som utvägen, tung löpning och stökiga simningar. Jag tar på mig en felspringning också där vi tappade några placeringar. Vi hade en uppiggande batalj med ett annat mixedlag hela tillbakavägen. Alla simningar gick snabbare på tillbakavägen.
Jag kanske låter lite negativ men det beror på att jag ville så mycket mer.
Vi kom tillslut in på en 17:e plats i mixed med tiden 4:42 och det är mitt snabbaste Amfibiemannen. Hittills. Den tiden ska slaktas nästa år. Även om det inte gick som jag ville hade vi en bra dag i skärgården. Tycker det fungerar väldigt bra att köra med Tessan.
Nu är det Ångaloppet som gäller och nytt för i år där är att lina är förbjuden så i morgon ska vi träna utan. Det var länge sen jag simmade utan paddlar också..
Ni undrar säkert hur den där bataljen med mixedlaget slutade?
Vi sprang om dem runt 400 meter innan mål och det kändes jävligt bra.
