Det var många i mina sociala flöden som postade fantastiska bilder från olika vandrings och löpresor i fjällen. Det var dessutom ett par löptävlingar i fjällen under denna period så flödena var fulla av fantastiska bilder från fantastiska miljöer. I tillägg till detta var min semester inne på konstgjord andning. Jag hade inget val utan bestämde mig för att åka upp och springa lite och valet föll på Jämtlandstriangeln som består av Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. En välkänd led som har fullt utrustade fjällstationer längs vägen, sovplatser, bastus, restauranger och butiker. Detta gör att man kan springa med väldigt lätt packning.
Åkte med SJ:s nattåg upp och det fungerade alldeles utmärkt bortsett från att jag glömde min mobilladdare på det. Klev av i Duved och hoppade på den busstransfer jag bokat i förväg som tog mig till Storulvåns fjällstation. Kom upp lagom till frukost och laddade med gröt, mackor, kaffe och allt annat som var uppdukat. Var irriterad på mig själv att laddaren var kvar på tåget då jag både ville fota och kunna larma om något skulle hända, jag skulle springa själv. Det var ett gäng där som också skulle springa så jag fick låna en laddare och fylla på en aning. Det visade sig till slut att det fanns en hel låda med (kvarglömda?) mobilladdare i receptionen och jag fick låna en under min tur. Stort tack STF Storulvån.
Mätt och belåten gav jag mig iväg mot Sylarna, det var planen jag hade. Visste inte hur lång tid eller hur det skulle bli men det löser sig, allt måste inte planeras i detalj. Det kanske dyker upp någon topp eller avstickare som är intressant. Är det äventyr så är det.
Löpningen mot Sylarna var vacker och ganska lättlöpt. Stannade och drack det goda fjällvattnet och tog ett sjukligt antal bilder på alla renar jag mötte. Vädret var ok men duggregnet blev ihärdigare desto närmre Sylarna jag kom. Oavsett väder så är det väldigt vackert och härligt att springa här uppe, ni måste prova.
Då regnet tilltagit bestämde jag mig för att stanna i Sylarna, klockan var inte mycket men vädret skulle bli bättre dagen efter och spar hellre löpningen till det. Köpte en påse pyttipanna i affären och delade upp den i lunch och middag. Fick en madrass på sovloftet Storsola tillsammans med ungefär 30 st till. Man får inte vara så känslig, hade sovmask med mig men saknade öronproppar, note to self. Tog mig en promenad runt Sylarna medans vandrarna i en jämn ström kom fram. Sträckan Storulvån – Sylarna är 16 km och kanske i kortaste laget för en dags löpning, tog mig en bit under två timmar.
Efter en god natt sömn och en ordentlig frukost bar det av mot Blåhammaren i strålande solsken. Det är fin stämning på fjället och alla hälsar gott och många vandrare är nyfikna på hur det är att springa däruppe. Jag stannar till och pratar med ett par stycken, speciellt i de lite tyngre uppförsbackarna. Blir mer och mer förälskad i dessa miljöer och undrar varför jag inte gör detta oftare. Det blir ändring på det nu. Leden mot Blåhammaren ringlar vidare och nu när solen skiner blir det både varmt och underbart vackert. Den är lite tuffare backmässigt än till Sylarna. Härligt.
Från Sylarna till Blåhammaren är det 19 km. Jag blev tipsad innan resan om deras trerättersmiddag man bokar i förväg. Den måste jag testa en annan gång. Nu blev det kaffe och macka innan jag gav mig av. Pratade lite med en annan löpare som var ute och njöt av både norska och svenska fjällen. Jag slås igen av hur lyxigt det är med dessa fina fjällstugor och trevliga fjällvärdar som jobbar där. All kärlek till er.
Sa hej då till den andra ensamma löparen innan jag rullade mot Storulvån där allt startade. Skrev rullade då det är 12 km i princip nedför. Jag strålade i kapp med solen och sprang med ett stort leende på läpparna. Kom på mig själv sjungandes högt ett par gånger. Det gick emellanåt väldigt fort nedför och jag fick hejda mig då jag varken hade bråttom eller ville skada mig. Det var ingen tävling. Jag försökte åtminstone intala mig själv det när jag såg andra löpare längre ned/fram på leden. Det gick sådär. Landskapet ändades i takt med de negativa höjdmeterna. Kalfjäll blev buskar och buskar blev träd. Fint det också. Denna sträcka var det mycket folk på och jag gissar att de var på dagsutflykter med Storulvån som bas. Mycket leenden och hejande men jag fick hålla tungan rätt i mun då jag sprang snabbt utför.
Kom fram till Storulvån efter dagens 32 km, vilket var en lagom distans för mig. På nästa resa som ser ut att gå till Kungsleden kommer dagsetapperna ligga på 30-40 km, lärdom av denna resa.
Denna weekend var helt fantastisk och jag rekommenderar er att testa. Jämtlandstriangeln är väldigt smidig med bra service och vill man finns det massor avstickare från alla fjällstationer så man kan pussla ihop drömlöpningen.
Rekommenderar STF’s app STF i fjällen som är en utmärkt hjälp vid planering.
Boka en resa innan säsongen är över!
2 svar på ”Springa Jämtlandstriangeln”
Bra läsning och precis vad jag letar efter. Planerar ta triangeln som ett långpass i sommar. Tack för tips och inte så mycket ordbajsande..
Tack så mycket och hoppas du får en fin tur när det är dags.